De flesta har varit i kontakt med olika former av timanställningar, men det är i grunden en anställningsform som inte finns i svensk lagstiftning, men givetvis borde finnas och framför allt för mindre företag.
När någon då och då, jobbar som timanställd skapar en rad juridiska fällor. Samtidigt är det förstås praktiskt för många både arbetsgivare och arbetstagare att hoppa in då och då, för att utföra ett jobb.
I lagstiftningen finns det två anställningsformer, visstidsanställning och tillsvidareanställning. Visstidsanställning är t.ex. ett vikariat.
En planerad tillsvidareanställning får kombineras med en 6 månaders visstidsanställning, som då kallas provanställning.
Har någon visstidsanställning, vikariat m.m. och det löper längre än 6 månader, då är det automatiskt en tillsvidareanställning. Detsamma gäller om någon senaste 5 åren tillsammans arbetat 12 månader, då är det också tillsvidareanställning.
Har du t.ex. någon anställd varannan helg på ”timbasis” och ni inte varje vecka träffar ett nytt avtal, så skulle sannolikt en domstol bedöma att anställningen är en tillsvidareanställning (inte heltid).
Det här innebär att i många fall är arbetstagare är tillsvidareanställda utan att veta om det, likaså har arbetsgivare tillsvidareanställda utan att veta om det.
I Svensk lagstiftning finns alltid undantag runt dessa regler och undantag är i huvudsak:
– Om kollektivavtal har andra regler.
– Om det är arbete hemma hos någon.
– Företagsledare.
Lagen finns i Lag om Anställningsskydd
https://lagen.nu/1982:80
Lämna kommentar